Lysa eller Opti: dubbla avgiften köper fler tillgångsslag

Lysa är det billigare valet om du vill ha en automatiskt förvaltad portfölj med aktier och räntor. Opti kostar mer men ger i sina ordinarie portföljer även exponering mot råvaror och realränteobligationer. En jämförelse från SparaCash anger cirka 0,36 procent i total årsavgift för Lysa med enbart aktier och cirka 0,7 procent för Opti. Det är nära dubbla priset, men avgifterna beskriver inte två portföljer med samma innehåll.

För den som väljer mellan tjänsterna är frågan vad Optis ytterligare tillgångsslag tillför vid ungefär samma aktieandel. Den högre avgiften minskar kapitalet varje år. Riskspridningens värde syns först i hur marknaderna faktiskt utvecklas, och kan därför inte räknas som en säker motpost till kostnaden.

En jämförelse vid samma aktieandel

Lysa Bred med en målfördelning på ungefär 75 procent aktier är en rimligare jämförelse med Opti 9 än Lysas rena aktieportfölj. I Optis jämförelseindex från augusti 2025 består motsvarigheten till Opti 9 av ungefär 75 procent aktieindex, 15 procent obligationsindex och 10 procent råvaruindex. Indexet används för att mäta utvecklingen; det är ingen uppgift om de exakta fondvikterna i varje kundportfölj.

Med samma ungefärliga aktieandel hamnar den verkliga skillnaden i portföljens återstående del. Hos Lysa placeras den i räntor. I Optis jämförelseindex delas den mellan obligationer och råvaror, och obligationsdelen omfattar även ett index för realränteobligationer. Det gör jämförelsen mer användbar än att ställa Opti 9 mot Lysa med enbart aktier: då skulle en skillnad i börsutveckling till stor del kunna bero på att portföljerna tar olika mycket aktierisk.

Liknande aktieandel betyder ändå inte identisk risk. Råvarupriser kan svänga kraftigt, och obligationers marknadsvärde påverkas av ränteläget och deras löptid. Två portföljer kan därför ha samma andel aktier men reagera olika på inflation, stigande räntor eller en börsnedgång. Aktieandelen ger en gemensam utgångspunkt, medan sammansättningen av resten visar vad merkostnaden gäller.

Totalavgiften är jämförelsetalet

Lysas avgiftsuppställning skiljer mellan ersättning till Lysa, avgifter i underliggande fonder och transaktionskostnader. De sistnämnda är uppskattningar utifrån tidigare handel och varierar med portföljens sammansättning. Den totala avgiften beror också på sparbelopp och vald fördelning. Därför är priset för en portfölj med enbart aktier ingen exakt avgift för Lysa Bred med en lägre aktieandel.

Optis avgiftssvar anger cirka 0,7 procent per år inklusive förvaltning, samtliga fondkostnader och andra väsentliga kostnader. Fördelningen mellan Opti, fondbolagen och depåbanken visas för den enskilda portföljen. Den egna förvaltningsavgiften är alltså bara en del av priset. På samma sätt ska Lysas fond- och transaktionskostnader ingå när de två alternativen ställs mot varandra.

En totalavgift ska inte belastas med fondavgiften en gång till i kalkylen. Det avgörande priset är vad hela den valda portföljen kostar för samma kapital och kontotyp, efter eventuella skillnader i villkor. Eftersom båda tjänsterna visar portföljberoende kostnader bör referenspriserna ses som storleksordningar. De kan visa varför prisfrågan är viktig, men de ersätter inte en jämförelse av avgifterna för just de två portföljer man överväger.

Vad Optis extra tillgångsslag gör

I Optis portföljpolicy beskrivs fem byggstenar: aktier, nominella statsobligationer, krediter, reala statsobligationer och råvaror. Råvaruexponeringen avser derivatmarknaden, inte lager av fysiska varor. Vete och koppar är två av de råvaror vars priser kan ingå i denna marknad. En råvarufonds avkastning påverkas därför också av hur dess finansiella kontrakt fungerar.

Råvaror kan röra sig annorlunda än aktier och obligationer. Om råvarupriser stiger under en period då andra innehav pressas kan den delen förbättra portföljens utfall. Om råvaror i stället faller medan aktier stiger kan den hålla tillbaka avkastningen. Att lägga till tillgångsslaget ger fler möjliga utfall och en annan fördelning av risk; det innebär inte att portföljen alltid faller mindre.

Realränteobligationer har betalningar som är knutna till inflationen och kan därför ge visst skydd när prisökningarna blir högre än väntat. Deras marknadsvärde kan ändå sjunka, exempelvis när reala räntor stiger. Tillsammans med råvarorna ger de Opti 9 en annan exponering än en portfölj som fördelar samma kapital mellan aktier och vanliga ränteplaceringar. Om den skillnaden är värd priset beror på vilken riskspridning spararen vill ha, inte på ett löfte om högre framtida avkastning.

Merkostnaden efter tio och tjugo år

Ett villkorat räkneexempel visar vad referensavgifterna betyder i kronor. Anta 100 000 kronor i startkapital, inga ytterligare insättningar, oförändrade årsavgifter på 0,36 respektive 0,7 procent och noll avkastning före avgifter. Skillnaden under det första året är 340 kronor. Om respektive avgift sedan dras från det kvarvarande kapitalet varje år blir slutvärdet ungefär 3 241 kronor högre med den lägre avgiften efter tio år och 6 148 kronor högre efter tjugo år.

Detta är en beräkning av avgifternas effekt, inte en prognos för Lysa eller Opti. Den lägre referensavgiften gäller Lysas rena aktieportfölj, medan Optis bredare portfölj har en annan tillgångsmix. För jämförelseparet med ungefär lika stor aktieandel behöver Lysas avgift för den valda fördelningen användas. Är den högre än referenspriset blir den beräknade prisskillnaden mindre.

Exemplet antar dessutom samma bruttoavkastning för båda alternativen. Vid positiv avkastning kan skillnaden i kronor växa när avgifterna tas ur ett större kapital; vid förluster kan den bli mindre. Den faktiska skillnaden mellan portföljerna påverkas samtidigt av deras skilda innehav. Det går att räkna på avgiftens effekt med givna antaganden, men råvarornas och obligationernas framtida bidrag kan inte läggas in som en säker vinst.

Vilket val passar sparandet?

Lysa passar den som vill hålla nere den löpande kostnaden och föredrar en fördelning mellan aktier och räntor. Opti passar den som vill ha även råvaror och realränteobligationer inom en automatiskt förvaltad portfölj och accepterar ett högre pris för den sammansättningen. Sparhorisont och förmåga att tåla värdefall avgör först vilken aktieandel som är lämplig; därefter blir skillnaden i innehåll och totalavgift möjlig att bedöma på jämförbara villkor.

Den användbara beslutsfrågan är hur mycket den extra spridningen får kosta i en portfölj med ungefär samma aktierisk. En lägre avgift lämnar säkert mer kapital kvar om innehaven annars utvecklas lika. Optis bredare mix kan ge ett annat utfall, men dess värde kan avgöras först i efterhand.

Läs också:

• GitHub eller GitLab: gratis CI-minuter säger inte hela kostnaden
• Lysa eller global indexfond: 0,1 procentenhet har ett pris
• ETF eller indexfond: låg avgift kan ätas upp av handeln