Zapier eller Make: billiga flöden kan bli dyra steg för steg

För flöden med många vanliga åtgärder ger Make ofta mer kapacitet för pengarna, men varje utförd moduloperation förbrukar credits. Makes regler för credits visar också att en schemalagd utlösare som letar efter nya objekt kostar en credit även när den inte hittar något. Enligt Zapiers regler för tasks räknas däremot lyckade åtgärder, medan utlösare, Filter och Paths lämnas utanför.

Det gör valet beroende av flödets arbete, inte bara abonnemangets startpris. Make är ofta fördelaktigt när många åtgärder utförs för varje händelse. Zapier kan använda färre debiterbara enheter när ett flöde kontrollerar ofta men sällan hittar något, även om en task och en credit inte har samma pris.

Räkna åtgärder efter utlösaren

I Zapier är en task normalt ett lyckat åtgärdssteg efter utlösaren. Om en order leder till ett CRM-uppslag, en uppdatering av ett kalkylblad och ett kundmejl blir det normalt tre tasks. En gren som inte körs tillför inga tasks; däremot räknas lyckade åtgärder i en gren som faktiskt körs.

Ett söksteg behöver granskas särskilt. Om det är inställt på att fortsätta även när ingen träff hittas räknar Zapier sökningen som en task. Med inställningen att inte fortsätta utan träff räknas den inte. Även vissa AI- och kodfunktioner har andra förbrukningsnivåer än en vanlig åtgärd, så de passar inte i en enkel kalkyl med en task per steg.

I Make utför moduler operationer. En vanlig modulåtgärd använder normalt en credit, men en kontrollerande utlösarmodul utför också en operation när den körs. Den kan lämna flera objekt vidare efter en enda kontroll; nästa modul arbetar då med varje objekt för sig. Vissa AI-funktioner använder fler credits beroende på exempelvis textmängd eller filstorlek.

Samma volym med två, fem och tio åtgärder

Anta tre villkorade orderflöden som vart och ett behandlar 900 order under en månad. Varje order hittas vid en egen schemalagd kontroll, alla efterföljande åtgärder lyckas och inga AI-funktioner används. Det ger 900 kontroller i Make och lika många hittade händelser i Zapier. Antagandet gör räkningen reproducerbar; i ett verkligt flöde kan en kontroll hitta flera order eller ingen alls.

• Med två åtgärder efter utlösaren använder Zapier två tasks per order, alltså 1 800 tasks under månaden. Make använder en credit för kontrollen och två för åtgärderna: tre per order, sammanlagt 2 700 credits.
• Med fem åtgärder blir förbrukningen fem tasks respektive sex credits per order. För 900 order motsvarar det 4 500 tasks i Zapier och 5 400 credits i Make.
• Med tio åtgärder blir förbrukningen tio tasks respektive elva credits per order. Månadsvolymen ger 9 000 tasks i Zapier och 9 900 credits i Make.

Siffrorna beskriver kvotförbrukning, inte pengar. De visar också varför antalet händelser ensamt är ett svagt mått på kostnaden: samma ordervolym kan kräva fem gånger så många Zapier-tasks när flödet växer från två till tio åtgärder. Hos Make tillkommer kontrollen i samtliga tre exempel.

Den svenska jämförelsen från AIkompassen beskriver ett likadant orderflöde i båda tjänsterna och anger fem steg samt 4 500 tasks för 900 order i Zapier. Den beskrivna följden består av en utlösare och fyra efterföljande åtgärder. Om inga ytterligare debiterbara steg ingår blir kalkylen enligt Zapiers räkneregel i stället 3 600 tasks. Därför går det inte att använda jämförelsens stegantal som ett generellt pris per order utan att först skilja ut utlösaren.

Tomma kontroller och flera träffar ändrar kalkylen

De tre exemplen förutsätter att varje kontroll hittar exakt en order. Om flödet med tio åtgärder dessutom gör 100 tomma Make-kontroller förbrukar det ytterligare 100 credits och når 10 000. Nästa debiterbara operation kräver då mer kapacitet. Motsvarande tomma kontroll i Zapier förbrukar ingen task, eftersom ingen åtgärd har utförts.

Det omvända händer när en Make-kontroll hittar flera objekt på samma gång. Anta att den hittar tre order och att fem vanliga åtgärdsmoduler körs för var och en. Då kostar kontrollen en credit och de efterföljande åtgärderna femton: totalt sexton credits för den körningen. Att bara räkna de sex synliga modulerna skulle missa att åtgärderna upprepas för varje order.

Kontrollernas antal styrs också av hur ofta ett schemalagt scenario körs. Ett tätare intervall kan därför öka Makes förbrukning även om ordervolymen står still. En utlösare som får data på annat sätt kan ge en annan kalkyl; exemplen här gäller uttryckligen en utlösare som regelbundet letar efter nya objekt.

Förgreningar kostar genom stegen som körs

Anta att en order uppdaterar en befintlig kundpost om kunden finns i CRM-systemet, men skapar en ny post annars. Ett villkor och en förgrening är i sig inte samma sak som en debiterbar åtgärd: Zapier räknar de lyckade åtgärderna på den väg som körs, och Make räknar operationerna i de moduler som utför arbete. Makes router och filter förbrukar inga credits i sig.

Förbrukningen stiger om samma order uppfyller villkor för ytterligare en väg, till exempel en avisering för företagskunder. I ett villkorat flöde med en CRM-åtgärd och en extra avisering blir det en utförd åtgärd för vanliga kunder och två för företagskunder, utöver Makes kontroll. Antalet ritade grenar säger därför mindre om månadskostnaden än hur ofta varje gren faktiskt körs och hur många objekt den behandlar.

Kvoten avgör när grundpriset slutar räcka

Zapiers prisöversikt anger 100 tasks per månad och endast tvåstegsflöden på gratisplanen samt Professional från 19,99 dollar per månad med flerstegsflöden och valbara tasknivåer. Två åtgärder utöver utlösaren kräver alltså redan en betald plan, även vid låg volym. När en betald plans kvot nås kan Zapier fortsätta med separat debitering per extra task om funktionen är påslagen. Den taxan är högre per task än grundabonnemangets; om funktionen är avstängd pausas flödena vid gränsen.

Makes pris- och kvotsida anger 1 000 credits på gratisplanen och Core från 9 dollar per månad för 10 000 credits vid den visade prisnivån. När credits tar slut stannar scenarierna tills kapacitet läggs till. Core, Pro och Teams kan köpa extra credits, och automatisk påfyllning kan köpa 10 000 credits innan kvoten tar slut. Därmed kan också ett lågt grundpris ge en högre faktisk månadsutgift. Dollarpriserna är inte en fast kostnad i svenska kronor.

I det villkorade tiostegsflödet återstår bara 100 credits av Makes Core-kvot efter 900 order. För ett flöde med många åtgärder och jämn volym talar den större inkluderade kvoten ofta för Make, medan täta kontroller med få träffar kan gynna Zapiers sätt att räkna. För ett konkret val behöver kostnaden räknas på utförda åtgärder, tomma kontroller, antal objekt per kontroll och den kvot som ingår i den valda planen.

Läs också:

• SAFE eller konvertibel: enkel finansiering kan bli dyr utspädning
• Midjourney eller Firefly: bildkvalitet möter ett säkrare arbetsflöde
• OBS eller Streamlabs: enklare start kostar mer när multistream krävs