NASA siktar på kärnkraftsdriven Marsfärd 2028 – avtalet är bara start

NASA-chefen Jared Isaacman och USA:s energiminister Chris Wright undertecknade ett samförståndsavtal om kärnkraft i rymden den 8 oktober 2026 i Washington; Isaacman talade om ”the fission-powered spacecraft of tomorrow”. Avtalet börjar gälla den 1 november och omfattar forskning, kärnbränsle, provning, integrering inför uppskjutning och drift. Det ska också stödja målet att ha en månreaktor redo för uppskjutning senast 2030.

I Vita husets faktablad beskrivs Space Reactor-1 som en kärnkraftsdriven farkost med Mars som mål och en väntad uppskjutning 2028. Lunar Reactor-1 är tänkt att bli den första fissionsreaktorn på månens yta. Myndigheterna har därmed enats om hur de ska samarbeta och vilka uppdrag de vill genomföra. De har ännu inte visat att ett komplett reaktorsystem fungerar under en rymdfärd.

Avtalet samlar arbetet från bränsle till drift

Samförståndsavtalet, med det officiella namnet ”Accelerating American Leadership in Space Nuclear Power and Propulsion”, ger NASA och energidepartementet en gemensam ram för utvecklingen. Det knyter ihop delar som annars måste mötas sent i ett uppdrag: tillgång till lämpligt bränsle, kärnteknisk forskning, provning, anpassning till en farkost och säker hantering vid uppskjutning. För en reaktor som ska lämna jorden räcker det inte att varje del fungerar för sig; hela systemet måste kunna användas tillsammans.

Undertecknandet skedde vid Science: A Golden Age Summit i Washington. Samarbetet bygger vidare på myndigheternas arbete med fission och radioisotoper, men avtalet ger de nya reaktoruppdragen en tydligare gemensam ram. Det är ett organisatoriskt beslut som kan styra fortsatt konstruktion och provning. Att ramen nu gäller säger däremot inget bestämt om när en färdig reaktor klarar alla krav för uppskjutning.

De två planerade systemen ställer dessutom olika krav på samarbetet. En reaktor i en Marsfarkost ska ge el under färden och samverka med framdrivningen. En reaktor på månen ska leverera el från en fast plats till utrustning på ytan. Myndigheterna behöver därför både visa att kärnkraft kan användas under flygning och utveckla ett system som kan arbeta efter en månlandning.

Marsfarkosten ska pröva tekniken före månreaktorn

Space Reactor-1 Freedom är tänkt som ett obemannat uppdrag där en fissionsreaktor producerar el till farkostens elektriska framdrivning. Enligt World Nuclear News är planen att starta reaktorn 48 timmar efter uppskjutningen och föra tre helikoptrar av Ingenuity-typ till Mars med nyttolasten SkyFall. Det är en planerad demonstration i rymden, inte en bemannad Marsresa. Uppskjutningsmålet anger heller inte att farkosten ska nå Mars samma år.

Helikoptrarna ska enligt uppdragsplanen samla data om möjliga utforskningsområden och söka efter tecken på vattenis under ytan. För reaktorprogrammet ligger det avgörande provet under själva resan: kärnreaktorn, elproduktionen och framdrivningen måste fungera som ett integrerat system långt från jorden. En lyckad uppskjutning skulle vara en viktig milstolpe, men den skulle bara inleda den delen av demonstrationen.

Lunar Reactor-1 har en annan uppgift. Den planerade ytanläggningen ska kunna försörja en framtida månbas under mörker och på platser där solenergi inte räcker. Bostadsmoduler, kommunikation, instrument och månfordon hör till de tänkta användarna av elen. Målet för månreaktorn gäller beredskap för uppskjutning; landning, driftsättning och faktisk elförsörjning på månen är efterföljande steg.

Från undertecknande till planerade reaktormål

Tidplanen skiljer mellan ett fattat beslut och kapacitet som fortfarande måste demonstreras:

• 8 oktober 2026 – beslut: NASA och energidepartementet undertecknade samförståndsavtalet i Washington och angav vilka delar av reaktorutvecklingen de ska samordna.
• 1 november 2026 – ikraftträdande: Samarbetsramen börjar gälla. Datumet är en administrativ milstolpe, inte ett provresultat för någon av reaktorerna.
• 2028 – planerad uppskjutning: Space Reactor-1 Freedom ska enligt myndigheternas mål lämna jorden för ett uppdrag mot Mars. Driften under färden återstår då att demonstrera.
• Senast 2030 – planerad beredskap: Lunar Reactor-1 ska vara redo för uppskjutning. Målet gäller ännu inte levererad el på månens yta.

Ordningen har teknisk betydelse. Marsfarkosten kan pröva en reaktor under flygning utan att också behöva landa den på månen. Erfarenheter från den färden är tänkta att bidra till utvecklingen av månsystemet. Samtidigt kan ett prov under färd inte ensamt visa hur en reaktor fungerar som långvarig energikälla efter landning på en främmande himlakropp.

Provresultaten avgör hur tidsmålen håller

Myndigheternas besked ger datum för de viktigaste målen, men få offentliga resultat från provning av de kompletta systemen. NASA beskriver fortsatta framsteg för månreaktorn utan att i samband med avtalet redovisa en färdig serie flygprov. För Marsfarkosten återstår att visa hur reaktor, bränsle, elproduktion och framdrivning fungerar tillsammans under uppdragets förhållanden. Det är därför tidplanen bör läsas som en ambition som ska prövas, inte som ett färdigt tekniskt resultat.

Skillnaden mellan de två målen är också viktig för att bedöma framsteg. En uppskjutningsklar månreaktor måste först kunna transporteras, landas och tas i drift innan den kan försörja en bas. Marsfarkosten måste i sin tur fungera efter att den lämnat jorden, när det integrerade systemet inte längre kan provas eller repareras på marken. Offentliggjorda konstruktionsbeslut och resultat från sådan provning blir de närmaste konkreta beskeden om hur realistiska myndigheternas tidsmål är.

Läs också:

• Tre små NASA-satelliter ska testa framdrivning, strålning och service
• Skriv en AI-policy för jobbet – avtalet måste komma före prompten
• Saab samlar svenska rymdbolag – avtalen lovar ännu inga system