Gardera avböjde uppköp och tog in 23 miljoner kronor

Enligt Breakits rapportering den 19 oktober 2026 tackade Stockholmsbolaget Gardera nej till ett uppköpsbud från ett svenskt AI-bolag och tog i stället in drygt 23 miljoner kronor i riskkapital till en värdering på drygt 100 miljoner kronor. Grundarna är vd Marcus Modin, teknikchef Patrik Nordlén och produktchef Shehzaad Saifulla.

I Garderas finansieringsbesked samma dag beskrivs rundan som en pre-seed-finansiering på 2 miljoner euro, ledd av Vendep Capital och DIG Ventures med Greens Ventures, Further Than Capital och affärsänglar som deltagare; bolaget formulerar sitt mål: ”Defenders need the same capability, working at the same speed.” Kapitalet ska användas för att utöka utvecklingsteamet i Stockholm, bygga vidare på plattformens automatiska funktioner och nå fler utvecklingsteam.

Varför Gardera valde en egen runda

Uppköpsintresset kom tidigt i bolagets historia. Grundarna valde att fortsätta bygga en egen säkerhetsplattform, och finansieringen ger dem resurser för den planen. Det svenska AI-bolag som lade budet har inte namngivits offentligt, och budets villkor är inte redovisade. Därför säger rundans värdering inget säkert om hur ett alternativt förvärv hade värderat verksamheten.

Skillnaden mellan alternativen är konkret för Gardera. Ett uppköp hade flyttat beslutet om produktens fortsatta utveckling till en ny ägare; med en egen kapitalrunda kan grundarna driva vidare samma bolag och ta in investerare kring den inriktningen. Samtidigt anger beloppet som betalats in till bolaget inte hur stor ägarandel investerarna har fått. Den rapporterade värderingen bör därför läsas som rundans prissättning, inte som ett pris på det avböjda budet.

GardHunt, GardStrike och GardCloud

På Garderas produktsida beskrivs GardHunt för kod och leveranskedja, GardStrike för AI-baserad penetrationstestning och GardCloud för molnsäkerhet; där anges också två minuters introduktion och en genomsnittlig minskning av störande säkerhetsfynd med mer än 95 procent, samtidigt som plattformen marknadsförs inför en bredare lansering. Siffrorna är bolagets egna produktpåståenden. De presenteras utan offentlig redovisning av jämförbara kundmiljöer, mätperiod eller hur ett störande fynd har definierats.

GardHunt riktas mot brister som kan finnas i själva koden eller i det som följer med en applikation när den byggs. Beroenden, inlagda hemligheter, infrastruktur som kod och komponenter i byggkedjan hör till de områden som produkten anges täcka. För ett team är ett sådant fynd en startpunkt: en misstänkt kodrad eller ett sårbart paket visar var något kan vara fel, men säger inte ensamt om felet kan utnyttjas i den tjänst som faktiskt körs.

GardStrike är tänkt att pröva den senare frågan mot en körande applikation. Plattformen ska försöka bekräfta sårbarheten genom ett angrepp och därefter öppna en pull request med ett rättningsförslag. Gardera beskriver tjänsten både som ett enskilt penetrationstest och som fortlöpande testning. Förslaget måste ändå granskas i utvecklingsteamets vanliga arbetsflöde: en ändring kan stänga en angreppsväg men behöver också fungera med tjänstens övriga kod.

GardCloud tar sikte på molnmiljön runt applikationen. Där kan felaktig konfiguration eller virtuella maskiner skapa en risk även när sårbarheten inte ligger i en viss kodrad. Det är ett annat slags underlag än GardHunts kodfynd och GardStrikes försök mot den körande tjänsten. Bolagets idé är att dessa delar delar kontext, så att ett fynd kan bedömas mot den miljö där programvaran faktiskt används.

Från upptäckt till rättningsförslag

Det centrala produktlöftet är att flytta arbete från manuell sortering av larm till verifierade problem och föreslagna ändringar. Om en skanner markerar ett beroende som sårbart behöver någon normalt avgöra om den berörda funktionen kan nås i applikationen. Gardera vill koppla den bedömningen till test mot den körande tjänsten och låta ett bekräftat fynd leda vidare till en kodändring som utvecklarna kan ta ställning till.

Stegen svarar på olika säkerhetsfrågor. Kodanalysen söker möjliga orsaker, penetrationstestet undersöker om ett fel kan utnyttjas och molnanalysen granskar den omgivning som kan påverka exponeringen. Att visa sambandet mellan dem kan göra ett larm mer användbart än en isolerad träff i en kodbas. Den effekten beror dock på hur väl verktyget kan koppla ett tekniskt fynd till rätt körande applikation och skilja verkliga angreppsvägar från sådant som bara ser riskabelt ut.

En pull request är dessutom ett förslag, inte en färdig införd rättning. Den ansvariga utvecklaren behöver förstå ändringens påverkan på funktion och drift innan den slås ihop med övrig kod. Just där möts Garderas två löften: automatisering ska korta vägen från upptäckt till åtgärd, medan den mänskliga granskningen avgör om rättningen är lämplig i den aktuella applikationen.

Lanseringen blir nästa prövning

Gardera arbetar med tidiga kunder och designpartners inför den bredare produktlanseringen. Det innebär att investeringen gäller en plattform som fortfarande byggs ut, samtidigt som vissa delar redan används i begränsade sammanhang. Uppgifterna om introduktionstid och färre störande fynd beskriver bolagets avsedda effekt; hur resultaten varierar mellan olika kodbaser, molnmiljöer och utvecklingsprocesser framgår ännu inte av någon offentlig oberoende mätning.

Den bredare lanseringen blir nästa konkreta steg för Gardera. När fler team använder plattformen i sina egna miljöer blir det möjligt att se hur ofta ett fynd faktiskt leder vidare till en rättning som utvecklarna kan granska och godkänna.

Läs också: